Några dagar efter besöket på röntgen så fick jag träffa en läkare här i stan som gav mig diagnosen "Lunatummalaci" , dvs att ett av handledens 7 ben nämligen månbenet får för lite blod och därmed för lite syre. Detta leder till att benet sakta men säkert till att benet dör och ruttnar tillslut bort och en steloperering blir nödvändig... Mycket glädjade besked med tanke på att jag haft bekymmer sedan oktober.

Läkaren här i stan var dock inte så hajj på handleder så han skickade mig vidare till Umeå och ska på onsdag träffa två handspecialister, Aleksandra McGrath och Clas Backman. Jag hoppas på ett bra besked och att jag är frisk innan oktobers slut.

 

Stadsfesten drog igång när jag skrev det senaste inlägget och jag hade skäl till att vara bitter, det hade visst varit kul både onsdag och torsdag.

Fredag och lördag kom jag mig ut på området men i jobbet, fredagen vart det Strandtältet och lördag Allstars/Kurrahide. Timmarna flöt iväg riktigt fort och det var riktigt trevligt att jobba, trots fågelbajs på arm.

Någon artist blev det inte att se så mycket av, bytte plats Johan just innan Lars Winnerbäck skulle spela för att få bättre sikt, trodde jag. Blev att stå med ryggen mot honom mest hela spelningen och kolla armband och leg. Men några minuter han man se och ett antal knackningar på axeln av folk som ville in i tältet när jag fastnat i musiken.

 

 

Fredag den 6/7 gick jag hem från jobbet som en ledig man två veckor framåt, min först semester någonsin hade börjat. Det var tvungen att firas så så direkt efter jobbet och en dusch bar det iväg mot Nikkaluokta och Kebnekaise med Kippe och Gunne. Blev lite impuls då våran första plan att gå med guide den östra leden fallerade men det blev en nästan bättre resa såhär.

Vi kom alla fall fram till Nikkaluokta kring halv tolv på fredag kväll/natt och hade då 19 km vandring framför oss för att nå Fjällstationen. Runt 00,00 satt väskan på ryggen, skorna var knutna och vi hade hittat rätt stig (tog fel först..)

Planen var att gå en timme och vila ca 10 min, den funkade väl sådär men efter fem timmars traskade med pauser och skavsårsplåster på fötterna var vi framme på vårt delmål. Vi (Kippe) hittade en sovplats som inte alls var så bra och vi plockade upp tältet vi lånat som uppenbart inte var använt på en massa år. Det luktade en blandning av avföring och spya och efter att ha uttryck vissa svordomar så var det på plats och vi la oss.
Halv nio ringde väckaren och med tanke på att vi gått hela natten och sovit bara nån timme (inte kvalitéts sömn) så var vi alla oförskämt pigga. Lite frukost och prick klockan elva siktade vi mot toppen.

Just innan fem hade vi nått Sveriges topp och alla tankar på "vad håller jag egentligen på med" var borta, trots att vi alla varit på högre höjder (3330 meter över havet, i Verbier) så känslan underbar när man väl stod där uppe och kände sig som Sveriges Kung. Att vi också hunnit med Skellefteå - Sydtoppen på under 24 timmar kändes också väldigt ballt.

Det var tyngre och brantare än vad jag hade föreställt mig när vi väl gick, hade läst nån som mötte en tysk som gått i Foppa-tofflor och att en tioåring fixar det utan problem om han/hon vill, så jag såg det som en ganska lätt utmaning innan. Såhär i efterhand så tror jag faktiskt på det där med att en yngre person faktiskt kan klara det med lite vilja. Vi hade ganska högt tempo hela vägen insåg vi sen och nästa gång man ska upp tror jag att man drar ner på tempot lite och andas in den friska luften och njuter mer. Det var väldigt vackert på vissa ställen och när vi kom upp för krönet där vi bestämt oss för att ta lunch var det en Wow-känsla.

Hann också med plastpåsåkning som slutade med kullerbyttor ca 40 meter nerför branten men jag överlevde, om än en aning blöt.

Fjäll

Det absolut största erfarenheten jag tar med till nästa gång är att ha ett ordentliga, sköna par kängor. Det kommer gå fortare och vara mindre jobbigt och sen ha mer tid på sig på hela resan. Jag hade gärnat stannat på Fjällstationen en natt och bara ta någon liten utflykt runt omkring eller kanske bara sitta och läsa en bok eller nått i solen, just för avkopplingens skull.
Men nästa gång kan det mycket väl vara vinter och skidåkning, vi får se :)

 

 

 

 

Semestern i övrigt blev onsdagskvällar på Verandan med Janne och Johnny första rundan och Matte, Pontus och Hulle nästa. Pikétröja.

Vollyboll och bad i Boviken.

Lokalkändis - var med i Norran angående Chi gong träning på Nordanå

Åselemarknaden, blöt, inte som planerad, randomfolk, snefylla en viss dude, stulet elverk, Vägverket-Hittler  Inte helt lyckad med andra ord om än det hade sina stunder som öltält, pizza, en viss chillhet och trevligt bas sällskap.

 

 

Trästocksfestivalen bjöd på en del trevlig, blev mindre häng där än vad jag hade tänkt men men.

Avatar, Lilla Sällskapet, Syster Sol, Maskinen sågs på Torsdagen och där var Lilla Sällskapet helt klart bäst, Avatar, inte riktigt min smak.

Fredag, hängde jag, Johan och Alle en stund i Lars hotellrum innan vi gick ner och såg The Soudtrack of our Lifes, inte heller min favoritgrupp men jag var ändå tvungen att se som i och med att dom lägger ner. Blev öl i  Nordanågården och sen är jag  rätt säker på att vi såg Jonathan Johansson en stund men han gjorde inget vidare intryck iaf.

Lördag käkade jag Matte och Lars här, åkte sen vidare till området för att hinna med Tomas Stenström, mycket bra, tillbaka till hotellt, mot Fanny, trevlig förfest, till området för lite Deportees, Nordanågården, Chasing Tail, mycket mat.

Att festivalen var betydligt bättre förra året kanske inte är så konstigt då det var 20 års jubileum men en satsning på lite mer blandning av musik skulle uppskattats. 

 

 

I helgen blev det något av en repris från fjolåret, Hedström åkte upp, vi åt och drack gott hos Johan på fredagen, hälsade på på Olles och på lördagen bar det av mot Piteå.

Blev lite bad i älven, bastu och bubbelbadkar på fredagen/lördagen, skönt..

På Pdol missade vi Norlie & KKV då någon dumfan bokat in deras spelning klockan åtta på kvällen och det kändes alldeles för tidigt för att gå in på området men den lite deppiga stämningen fixade Timuktu. Den grabben vet vad han håller på med, en riktigt bra uppträdande helt enkelt och när låtar som "Alla vill till himmelen" kommer går det inte stå still, jag var glad efter konserten var slut helt enkelt :)

Med den känslan i kroppen gick vi och fyllde på med vätska och när resten av pojkarna ville gå tillbaka till campingen så gick jag och Johan ner för att vifta på höfterna en sista gång. Astrid från Trondheim, vilken tjej. Trodde inte det fanns folk som kör samma grej som mig på dansgolvet med jag hade visst fel.

 

 

 

Bäst live i sommar är ingen tvekan