Jag har legat och tänkt nu på morgonen att jag kommer aldrig mer vara på Anderstorpsskolan igen på grund av studier och jag kommer inte vara där mycket av andra anledningar heller.

Skolan har varit en rolig trygghet det känner man, jag vet att jag ska in i lumpen på ett tag men vad väntar där? I skolan har man gått i 12 år och alltså tillbringat en stor del av sitt liv. I skolan vet man vad som väntar och man har egentligen inga större krav på sig, allt blir serverat. Det här med att klassen splittras det känns inte lika konstigt för dom personerna kommer man garanterat stöta på ändå.
Det är just hela skolan som känns, ska jag säga "otryggt/konstigt", att lämna. Jag visste vad jag skulle göra måndag morgon/dag, tisdag morgon/dag, onsdag morgon/dag osv. och när fredag kom var det skönt att det blev helg och sen upprepades bara det där.
Skolan är också en väldigt social bit, man träffar grymt mycket folk och de flesta man känner skulle man inte ens lägga märket till om det inte var för skolan.

Självklart känns det ju skönt och bra att gå vidare, det är nu det "vuxna" livet börjar, men det kommer kännas som en pusselbit saknas ett tag.

Tackar FP3 och resten av folket jag mött på Anderstorpsskolan för dessa tre år :)


Jag må väl kasta upp lite bevismaterial på att man verkligen har tagit studenten :)