Inte blev jag så imponerad av låtarna och framträdandena igår.

Gräsligast var ju Maja Gullstrand - Här För Mig Själv, helt jäkla värdelös och man börjar fundera hur hon ens kunnat komma med.

Sofia - Alla, duger inte att sjunga på svenska eller engelska? Varför sjunger man på grekiska i en svensk melodifestival.....?
Men Internationella juryn gillade iaf henne.

BWO kan man ju undra om de just kom hem från en rymdresa med tanke på deras kläder. Deras låt var väll en ganska typisk BWO låt..

När jag lika är lite inne på kläder så kan man ju undra vafan Velvet hade på sig, nu är har jag väll inte direkt någon som håller koll på modet men om det där är snyggt/inne så vet jag inte vad jag ska säga.... Hennes låt föll mig inte i smaken heller.

Rigo & The Topaz Sound feat Red Fox - I Got You, ingen låt som passar i Melodifestivalen kanske men jag tyckte den var rätt trevlig, glad och trallvänlig. Hade  låten kommit till sommaren så skulle det nog vara en låt som gick ganska varm på radion.
Kul att det gick till Andra chansen iaf :)

Molly Sandéns låt "Så Vill Stjärnorna" fick mig att tänka tillbaka på Disneyfilmer, låten skulle kunna vara ur någon av dem. Melodin kunde man i stort sett innan hon började sjunga men låten den var ändå rätt skön. Att hon sjunger riktigt bra gör ju inte det hela sämre, värd en plats i Globen.

Mikael Rickfors - "Du vinner över mig" och de gjorde de också.

E.M.D - Baby Goodbye, en låt som garanterat kommer spelas på radio framöver. "Detta går hem i flickrummen och säkert i en del gayrum också....." Är inget Big-fan av E.M.D och detta var inget undantag.


"Den dramatiska historien baseras på en sann berättelse om hur en ensam kvinna stod upp emot ett korrupt samhällssystem. En helgdag våren 1928 i Los Angeles tvingas den hårt arbetande mamman Christine Collins att arbeta övertid. Hon kysser sin nioårige son Walter farväl, i lycklig ovisshet att det är sista gången de ses. När hon kommer hem är huset tomt. Grannskapet likaså.

Polisens spaningar efter pojken är förgäves. Ändå tills den ansvarige utredaren Captain Jones under stort mediepådrag arrangerar en ”återförening” mellan mor och son. En förvirrad Christine tvingas låtsas att den främmande pojke hon möter upp är hennes egen och övertalas att ta hem honom ”på prov”. För Los Angeles kritiserade och korrumperade poliskår framstår hennes envisa hävdande att sonen fortfarande saknas som en krigsförklaring. Mrs Collins är ett hot som kommer att desarmeras med varje medel – för som Captain Jones säger: ”The policy is whatever we say it is”. Christine har dock en trägen bundsförvant i en pastor (John Malkovich) som upplyser folk om polisens illgärningar. "

Angelina Jolie spelar sin roll väldigt bra, så bra att hon är nominerad till en Oscar-statuette i kategorin "Actress in a Leading Role". Att den är baserad sann historia gör den ännu bättre.